Kurs i Halliwicksimning

En regnruskig torsdag i oktober samlades ett litet gäng på Habiliteringen för att lära oss Halliwick simning. Den varma bassängen lockade verkligen en dag som det där!

En av kursledarna; Karin

Vi började på "torra land" med introduktion om denna badmetod. Sen visades en fantastisk film från 1950 talet där upphovsmannen själv med vild blick och militärisk stil, domderade runt med sin fru i en bassäng för att demonstrera. Man hade otroliga badmössor på den tiden! Skämt åsido, James McMillan var en engelsk ingenjör vars teorier om att med hjälp av vattnets bärkraft och kroppens flytförmåga kan hjälpa alla att simma på sitt sätt. Metoden kallades Halliwick metoden och används fortfarande  världen över!  

Efter denna teoridel skulle vi nu öva i habiliteringens varma vatten. Men först passade badmästarna på att pränta in några enkla och till synes självklara badregler i oss. Vi förvånades faktiskt över att höra hur många vuxna! som slarvar och fuskar med att tvätta sig innan man kliver ner i poolen. För att undvika bakteriespridning (eftersom vattnet faktiskt är 34° ) är det otroligt viktigt att man duschar av sig ordentligt UTAN baddräkt innan man går ner i vattnet. Vi fick också höra en del skojiga anekdoter från omklädningsrummen! Tillexempel att det så gott som alltid hittas en rätt stor pöl med vatten på golvet i pojkarnas omklädningsrum! Vi spekulerade en del i varför och passade på att håna våra två manliga kursdeltagare lite. (Jag gissar att det inte gick att återfinna minsta lilla pöl i deras omklädningsrum när den här dagen var slut).

Efter exemplarisk tvagning i respektive omklädningsrum samlades vi i bassängen. Väl i vattnet övade vi på grepp och fattningar att använda sig av för att "falla" i vattnet med hjälp av en instruktör, "bäras runt" i vattnet med hjälp av sin instruktör och vattnet. Vi turades om att vara instruktör och "barn" så att alla fick prova på hur det kändes. För att få en aning om hur våra barn kan känna sig när de badar med oss. Vi övade oss också på att flyta och hitta det sätt var och en flöt bäst på. Att det var helt individuellt hade vi lärt oss under teorin. Roligt hade vi, skratten ekade i badhuset och diverse incidenter med mer eller mindre graciösa hopp upp på bassängkanten och halvdränkta kamrater roade oss mitt i allvaret. Minst av allt smidigt kastade vi upp varandra på bassängkanten för att öva på hur man får upp folk ur vattnet också.

Efter en timmes övande var det dags för lunch.

På eftermiddagen fick vi lära oss ett 10 punktsprogram. Först teori som förut och sen ombyte igen för övning i bassäng. Den halvtorra och kalla baddräkten kändes minst sagt äcklig att dra på sig igen och vi rusade ut till det värmande vattnet. Nu blev övningarna lite svårare och vi vistades mer under vattnet än över. Vi övade på att rotera, både på väg ner till vattnet och väl i vattnet. Det var svårt. Det började också tära på krafterna av att vara i klorvatten och värmen så länge. Fast vi hade minst lika roligt nu som tidigare. Till sist fick vi använda våra nya kunskaper och i uppdrag att simma med bara ett ben och en arm och till och med utan armar. Det var inte det lättaste jag provat kan jag säga!

Sen tändes en kandelaber, lysrören släcktes och en undervattenshögtalare spelade lugn musik. Hela gänget flöt omkring som korkar i bassängen och bara njöt.

När vi återigen duschat, torkat oss och packat ihop alla våra badgrejor, trötta och fruktansvärt törstiga, samlades vi för att få lite förfriskningar. Vi fick återigen se en film, den här gången med en levnadsglad liten kille som kastar sig i bassängen hejvilt och flyter och simmar med helt andra förutsättningar än oss. Alla kan simma med den här metoden det är vi då övertygade om. Och nu vet vi vad vi håller på med i bassängen när vi badar med våra barn!

Tack för en väldigt bra dag som kändes mera som friskvård än utbildning!

Yvonne Ojala

Här följer mera fakta:

Halliwick-metoden
innebär en mycket systematisk vattenträning, som sker antingen individuellt eller i grupp. Varje simmare assisteras av en instruktör. Träningen ska vara lekfull, ofta under sång. Man strävar efter att simmaren ska kunna komma i och ur vattnet, behärska alla situationer som uppstår samt förflytta sig på egen hand. Förflyttning i vattnet innebär inte nödvändigtvis bröstsim, crawl, ryggsim o s v, utan kan vara ett för personen helt individuellt simsätt. Han eller hon får tillfälle att vänja sig vid vanligt bassängdjup och vattentemperatur. Metoden bygger på att man utnyttjar vattnets täthet, dvs. lyftkraften som stöd. Man måste då lära sig att balansera sin kropp och att vänja sig av med landvanorna, tex. att ta tag i något när man kommer i obalans. Istället lär man sig att balansera kroppen med hjälp av vattnets lyftkraft och använder olika kroppsdelar som motvikt mot vattnets kraft. Man motverkar på så vis rotationer. Flythjälpmedel är olämpliga i den här metoden eftersom de dels inskränker på rörelsefriheten och att kroppen lyfts för högt ur vattnet med obalans som följd. Kroppen får i horisontalt läge mer stabilitet ju mer nersänkt den är.

Metoden är utarbetad av en engelsk ingenjör, James McMillan, som själv var en aktiv simmare. Han besökte en skola för cp-skadade flickor utanför London i slutet av 1940 talet, Halliwick. När han fick se gravt handikappade flickor sitta vid bassängkanten och se på hur andra elever med lindrigare funktionshinder lekte i bassängen, inspirerades han att hitta en lösning så att alla kunde vara med. Så skapades Halliwick-metoden.

Besök en officiell hemsida och läs mer om denna metod!

Tillbaka till barnen och vi